Den bosniska krutdurken har äntligen exploderat! I ett land som slets sönder av inbördeskrig bara för två årtionden sen och som sedan dess lidit av en uppblåst och dysfunktionell statsstruktur etablerat av Daytonavtalet 1995, i ett land där arbetslösheten officiellt sett ligger på 27,5%, men där andra gissningar lägger den närmare 45% och var arbetslöshet bland ungdomar mellan 18 och 29 ligger på skyhöga 57%, så var det bara en fråga om tid innan den sociala explosionen skulle infinna sig. Arbetarna och ungdomen i staden Tuzla, ett industriellt kärnområde, tog initiativet den 4e Februari och upproret, nu inne på sin sjätte dag, har spridits som en löpeld till nästan hela Federationen Bosnien och Hercegovina (BiH), med huvudstaden Sarajevo och storstäder som Mostar, Bihac och Zenica i täten, såväl som det neutrala och autonoma Brčkodistriktet. Republiken Srpska har dock bara gått med i upproret gradvis.
Detta är den renaste formen av klasskamp! Upproret i Tuzla började som en protest mot nedstängningar av fabriker som privatiserats mellan 2000 och 2008. Som ett blomstrande industriellt centrum under den Socialistiska Federationen Jugoslaviens tid, hade Tuzla fabriker i kemi- möbel- och andra industrier, vilka plundrades av den tidigare byråkratin i privatiseringens form. De nya ägarna var inte ens intresserade av att producera profiter! Efter att ha sålt tillgångar, gick många i konkurs och sade upp arbetare utan kompensation. Arbetarna har rätt till löneefterskott upp till 27 månader och har dessutom krävt både kompensation för avsked och sjukvård, samt pension. Naturligtvis har alla dessa ekonomiska krav hamnat i baksätet efter att protesterna övergått i ett rent uppror. I Tuzla har den lokala kantonens regeringsbyggnad blivit plundrad. I Sarajevo satte demonstranter eld på Bosnien och Hercegovinas presidentbyggnad, såväl som den lokala kantonregeringens säte i brand. Folket har generaliserat sin kritik mot regeringen, de skriker "Tjuvar!" och har rest parollen "Revolution!" och sätter på så sätt frågan om politisk makt på dagordningen. Upproret verkar emellertid vara helt spontant och arbetarna och ungdomen måste fortfarande utveckla organisationsformer som kan utgöra ett realistiskt alternativ till existerande maktstrukturer. Men å andra sidan, utöver självförtroendet som har väckts bland arbetarna efter att ha förstört regeringsbyggnader, så har kampen redan uppnått några inledande politiska segrar i form av Tuzlas och Sarajevos kantoners ledares avgångar, och hela kantonen Zenica-Dobojs regerings avgång. Dessutom har några väldigt viktiga paroller förts fram av massorna, även vid detta tidiga stadium. I Tuzla har "ner med regeringen!" varit väldigt vanligt. Parollerna om försvar av rätten till arbete och avskaffande av politikernas privilegier, en stor samling tack vare de fragmenterade och sönderfallande statsstrukturernas natur, är viktiga. Kanske mest talande är att Bosniens rebeller kräver ett avskaffande av det imperialistiska Daytonavtalet!
Den främsta svårigheten för massrörelsen kommer från de inneboende rädslorna om ett återuppsving för det extrema våld och grymheter som ägde rum i Bosnien i inbördeskriget 1992-1995 och det påföljande nästan rasistiska fientligheterna mellan de tre större etno-kulturella-religiösa grupperna, särskilt mellan de till största delen muslimska bosniakerna, och de till största delen ortodoxt kristna serberna, med de romerskt katolska kroaterna stående nära bosniakerna. Men det finns goda nyheter på denna fronten med. En extremt viktig händelse har inträffat nyligen, när flera hundra demonstranter marscherade i Banja Luka, Republika Srpskas regeringssäte, ropandes slagord om "enhet mellan alla bosniska folkgrupper". I en annan del av landet, i den bosniskt-kroatiska staden Mostar, sattes högkvarteren för det muslimskt-bosniakiska SDA partiet och det kroatiska HDZ (Ustasja) i brand, vilket visar att massorna har en klar benägenhet att bryta med nationalism eller religiös identitet. Om detta skulle visa sig vara en benägenhet hos bara en större minoritet av BiHs folk, så skulle det ge stor energi och potential till den överhängande revolutionära processen i landet.
Imperialisterna har spelat en kvasi-kolonial roll i BiH sedan underskriften på Daytonavtalet. Därför är det inte en tillfällighet att USAs ambassad i Sarajevo har utlyst ett uttalande som, efter att skenheligt ha sagt sig stödja kraven för folkets revolt, helt och hållet tar avstånd från allt våld, inklusive våldet mot poliser och, så klart, regeringsbyggnader. Med tanke på brutaliteten med vilken den bosniska polisen bemötte de första dagarna av arbetarprotester i Tuzla, så är det ironiskt att se denna amerikanska regerings försvar av polismakten. Är det en slump att Stefan Füle, EU-kommissionär för Utbredning och Europeisk Grannpolitik, också tog avstånd från våld? Nej! Imperialismen är väldigt på det klara med att skulle händelserna ta en mer oavbruten utveckling, så kommer en revolutionär situation att födas och varnar därmed BiHs arbetare och ungdomar att de inte kommer att acceptera ett våldsamt störtande av det politiska systemet!
I fotspåren av störtandet av den rumänska regeringen, av månadslånga oavbrutna demonstrationer i Bulgarien, av massiva protester mot ekonomiska förhållanden i Slovenien, av revolten 2008 och den betydelsefulla klasskampen 2010-2013 mot trojkan och påföljande regeringar i grekland och de spektakulära händelserna i Geziparken, i Turkiet förra sommaren, så tar upproret i BiH ytterligare på sig betydelse. Balkan är uppfyllt av revolutionär glöd. Den är nu del av den revolutionära våg som har svept över Medelhavet sedan 2011. Det är arbetarklassen och ungdomen i den här olyckliga regionen som kommer att återförena de mångskiftande spektrumen av folk i denna geografi i och genom revolutionär aktivitet!
Solidaritet med Bosnien och Hercegovinas arbetare och ungdom!
Ner med den nya borgerlighetens restaurationistiska plundring av Bosnien och de andra tidigare jugoslaviska republikerna!
All makt åt Bosniens arbetare!
Framåt mot en socialistisk federation på Balkan!
Framåt mot ett socialistiskt Europas förenta stater!
Länge leve världsrevolutionen!
Arbetarnas Revolutionära Parti (EEK, Grekland)
Revolutionära Arbetarpartiet (DIP, Turkiet)
Balkans Socialistiska Centrum Christian Rakovskij
RedMed (www.redmed.org)